jennyzettergren.blogg.se

 

 

Hahahah bästa, eller vad tycker ni?

Så länge jag kämpat utan att få nåt tillbaks.

Ingenting som hjälper mig,

har bara tomma ord kvar.

Jag är inte värd ett dugg,

inte luften som jag andas,

jag är ingenting längre,

nej inte för dom andra.

Jag sitter för mig själv

och vill vara i min ensamhet,

ingen bryr sig om det

för det finns ingen som vet.

Det här är smärta, av allra högsta grad,

jag vill bort härifrån, leva som du o ha det bra.

Sover aldrig på natten,

ligger ensam o tänker

på allt som har hänt,

vad som ska hända dagen efter.

Jag vill ställa några frågor,

Hur lång är min livstid?

Misshandel och sorger,

vad är det för ett liv?

Är det så man ska leva för att vara en i mängden,

sån som ingen vill ha och en sån som ingen märker?

Jag är krossad, jag har förlorat mig själv,

jag har förstört mig själv och allting igen.

Som vanligt så känner jag att livet är hopplöst,

har det någon mening,

för livet är meningslöst.

Lyckan i mitt liv har jag glidit ifrån,

känns som att jag aldrig varit glad

men som att smärtan kom igår.

Jag fejkar mina skratt och jag försöker att le,

jag går ut och kollar runt mig

men det finns ingenting att se.

Jag har förstått att jag inte passar,

inte ska vara här.

Jag tittar ner emot marken,

kanske finner lyckan där.

 

I will not make

the same mistakes

that you did.

I will not let

myself cause my heart

so much misery

 

I will not break

the way you did,

you fell so hard

I've learned the hard way

to never let it get that far.

 

Jag har försökt så många gånger,

men nu har det gått för långt.

Tabletter hjälper inte, nej ingenting sånt.

Allt som jag behöver, det finns här framför mig,

men jag kan inte få det,

jag kan aldrig få en ängel,

kärlek och trygghet,

det är allt jag begär.

Jag kommer aldrig glömma smärtan,

jag lovar, jag svär.

Jag är rädd för att leva,

vågar inte träffa nån.

Jag är rädd för att bli sviken och att allt ska börja om.

Men det var inte jag som lekte en jävla fucking lek med mej.

Som en leksak och vapnet var kärlek.

Förlorad kärlek vet vi alla hur det känns,

Men resten av mitt liv kan man ta som ett skämt.

För det kan knappast vara sanning att dethär är mitt liv,

det måste va nån slags tanke som jag lever i.

Dethär är sjukt, ni förstår inte ett skit.

Jag önskar ljuset bara kunde hitta hit.

 

I will not make

the same mistakes

that you did.

I will not let

myself cause my heart

so much misery

 

I will not break

the way you did,

you fell so hard

I've learned the way

to never let it get that far.

 

...

 

 

 

Eller inte, haha!

 

Idag är det 1 år sedan jag satt på hennes rygg för första gången, min allra finaste prinsessa.

 

 

 

 

 

 

Film från hoppträningen igår. Är så jäkla nöjd! Känslan var på topp hela tiden. Hon var väldigt pigg o framåt o hoppade av där jag ville, världens bästa <3

Jag är ju väldigt lång för min ålder. Är 167 cm. Jag är ju längre än nästan alla mina jämnåriga kompisar, de flesta är runt 1 huvud kortare än mig.

Jag har väldigt många äldre kompisar, mest 99:or. Jag själv är ju 01:a, men är längre än många av mina äldre kompisar också. Det är även många som säger att jag är väldigt mogen för min ålder, och ser äldre ut också. Det beror säkert på att jag umgås med äldre. Jag trivs bra med det, men i vissa stunder så känns det som att jag "väljs sist" om ni förstår vad jag menar, liksom hamnar lite utanför. Och ibland om jag är med några äldre, o så kommer deras kompisar som jag inte känner, så kan de liksom bli lite så att de kollar på mig o mina kompisar säger "Hon är 01:a" med ett typ flin. Då känns de lite såhär, amen spelar åldern någon roll egentligen? Ja menar, åldern är hur många år man har funnits, o de har ingenting att göra med hur mogen/omogen man är att göra. Det finns säkert massa äldre personer som är mycket omognare än mig och många andra 01:or. Jag älskar när man träffar nya människor och dom inte frågar hur gammal jag är direkt, utan att de väntar ett tag. Sen när jag väl berättar så blir de mest "Jaha, jag trodde du va äldre. Du verkar så mogen" eller så, för då vet man att de accepterar mig för min ålder och för den jag är. Hatar folk som väljer sina vänner efter ålder, utseende och status. Vänskap är vänskap, ja svär att när vi blir äldre så kommer igen att bry sig längre, hur blir de då med den där sjukt snälla yngre personen som du dissade? Jag tycker egentligen inte att man ska bry sig om åldern på sina vänner.

 

Aja, tillbaka till det här med att vara lång.

För kanske 2 år sen? så blev jag typ retad för att jag var lång, eller jag blev kallad "långben". Så gjorde jag tog nåt fel, så hörde jag "jävla långben" eller liknande. Jag vet att de menade det på skoj, men i längden så blev det väldigt jobbigt. Nu så är de inte alls så längre, men det blir ofta kommentarer som "Asså hur känns det att vara så lång" "Men du är ju så jäkla lång" "Akta du krockar med ett flygplan" "Du är längre än min mamma" "Asså jag är bara hit på dig" , jag vet att jag är lång. Ni behöver inte berätta det för mig.

 

Även i stallet får jag höra det, liksom "Du är ju så lång att du borde rida storhäst mer" "Är inte du lite för stor för den här" osv. Det värsta är att höra det när man rider en häst man gillar, speciellt när de är så att man börjar bli lite lång. Det är också väldigt jobbigt när någon säger så, och man vet att man inte är för lång. Då vet man att den personen inte vill att man rider den ponnyn eller att den tycker att man rider dåligt. Jag vill verkligen kunna rida mindre ponnyer, och eftersom att jag har ridit så pass länge så kan jag göra det ibland, även fast jag är för lång.

 

Det är jobbigt att vara lång, men det finns såklart fördelar med det också. Men känner du någon lång, så berätta det inte för honom/henne för ofta, det känns inuti, jag lovar.

 

 

Fin ponni, ändå första gången jag hoppar henne på länge :)

Hon har sjukt mycket energi men är väldigt känslig så ville inte ta henne så mycket i munnen ibland, så förlåt för sitsen emellanåt haha.